...

Tänk just den här dagen för 27 år sedan fick mina föräldrar sitt andra barn och sen fem och ett halvt år tillbaka finns hon inte kvar ..

Men den här dagen firades på samma sätt i 21 år med Michaela och har fortsatts att firas på samma sätt efteråt, de här är 6:e året vi firar det själva..


Idag har jag varit ner på stan och hämtat ut en prinsesstårta som vi beställt, varje år skulle de vara prinsesstårta trots att hon hatade marsipan ;)
Efter de gick jag till hotell winn där mamma sjöng och åt brunch :)


Nu har vi precis handlat och däckat i soffan framför brynäsmatchen! Jag har ju börjat må jättedåligt och börjat kräkas igen så de blir nog inte mycket gjort idag inte..

Föresten så är de prick en månad kvar till BF ! Du får gärna komma tidigare lilla vän för nu längtar vi så vi spricker !  :)

Legat och vridit på mig hela natten för tankarna bara flyger.. Har egentligen så himla mycke att ta itu med nu men ingen ork alls..
Så less på de här med föräldrapenningen och alla papper som ska skickas in från ALLA arbetsgivare.. Och alla dessa papper ska skickas in samtidigt men nu har en av mina arbetsgivare redan skickat in ett papper till försäkringskassan redan så då räknar dom bara ut vad jag får på de. Så himla irriterande!! Och dom andra får jag inte ens tag på. Apless.

Så nu har jag fått suttit i telefonkö i en halvtimme till försäkringskassan för o ordna upp de här.. Tröttsamt att städa upp efter andra tycker jag.

Så lär jag ändra hälsocentral också eftersom jag ska gå på BVC här så måste jag gå på samma, så nu ska jag ta mig dit och fylla i nå blanketter.

Nu ska jag ta tag i alla min kläder som fortfarande inte är upp packade och sen städa och tvätta.

Så måste, måste, måste jag plugga också..

Började dagen med en promenad i Boulongern där vi mata änderna, tycker de är lite roligt fast jag är skiiträdd för dom :p Men de är kul när dom slåss med varann tycker jag :D
Sen hämta jag upp mamma på jobbet och vi åkte ner på stan o strosa, mamma som skulle köpa smink o kläder åt sig själv hamna konstig nog på ALLA barnavdelningar  vilket resultera i att jag kom hem med en hel del nya kläder till bebben istället.
T har numera mest kläder här hemma, och hon är redan skapligt bortskämd :p


Nu ska jag krypa ner i soffan för jag mår sååå illa :(

Jag brukar aldrig titta på de, men när jag låg o zappade såg jag att de va Sanna Bråding som var med ikvällens avsnitt och jag fastnade direkt.
Missbruk är ju något jag brinner för och hennes liv handlar verkligen om det.
Från att gå från ätstörningar till alkohol till droger och idag vara "fri" från det känns helt fantastiskt! Trots att livet numera kommer handla om att ta en dag i taget och jobba för att hålla sig kvar.

En beroendepersonlighet är ju alltid en beroendepersonlighet, man kan inte tro att bara för man "ställt flaskan på hyllan" eller slutat kräkas/svälta sig, slutat spela osv att man aldrig kommer falla tillbaka igen, hela livet kommer handla om "en dag i taget".. Det handlar om bakslag och att ta sig upp igen, att aldrig sluta kämpa trots att kampen är lång..

På sätt och vis tycker jag att de är en tröst för mig själv.. Att man inte är värdelös om man ramlar tillbaka.

Livet som "missbrukare"/beroende är svårt att förklara för någon som aldrig varit där och många tror att de bara är människor som haft en svår barndom osv som trillar dit, men de är så fel.

Jag fick min ätstörning när jag var 11 år, dock var jag ganska överviktigt på den tiden men bestämde mig för att gå ner ett par kilo, och de va så himla häftigt att de gick! Jag som levde för mat på den tiden kunde verkligen gå ner i vikt! Jordens kick. På ett halvår hade jag gått ner nästan 25 kilo. Det började sunt med att ta bort godis, läsk o sånt. Till att bara leva på ris.. Ibland inte ens de. Och pga att jag behövde gå ner ett par kilo så va de ingen som reagera förän de var försent, jag tror jag fick diagnosen anorexi när jag var 13 år..
De höll i sig ett par år tills jag en kväll prova att äta paj, och pang! så var bulimin o hälsa på.. Dessa år när bulimin höll i sig var dom värsta åren i mitt liv.. Här var jag riktigt sjuk psykiskt, eftersom jag hetsåt blev jag ju normalviktigt och såg ut som vem som helst, och folk såg mig ju äta så alla trodde ju att jag va frisk nu, och egentligen var jag sjukare än nånsin..
När jag va 20 blev jag "friskförklarad" och fick sluta gå i behandling.. Då hade de här hållt på i 9 år.
9 år! De va i princip halva mitt liv.. Halva livet som hade gått åt till att må skit. Som gick ut på att ljuga, smussla o planera.. År som hade kunnat gått åt till att hänga med kompisarna, plugga och njuta. De är hemskt.

Häromdagen skulle jag försöka förklara de här för filip, de här med panikångest och må riktigt psykiskt dåligt, som jag kan göra än idag fast på ett mildare sätt, och de håller inte i sig i veckor längre och jag vet hur jag ska hantera min ångest idag, iallafall så sa jag de att "jag kan ta all fysisk smärta i hela världen så länge jag slipper ha ont inuti" och de är faktiskt sant.

Sanna Bråding avslutade kvällens program med att säga "Jag vet att jag är bra som jag är, jag ska bara känna de också..." Det tycker jag va fint.

Frågan är hur länge man verkligen ska behöva ha förvärkar? Börjar bli galen på att de gör ont nu!

Har åkt runt överallt och ingenstans idag, bara tagit dagen som den kom.
När jag kom hem satt jag igång med storstädning, egentligen är de att ta i eftersom de nästan aldrig är skitigt här hemma då städningen blivit min favvis nu när jag går hemma. Haha, städar minst 4 dagar i veckan.
Och tvättade våra vinterjackor, men vilken tid de tar! Torkar aldrig.

Nu har jag förberett middan och lagt mig till rätta i soffan med massa tända ljus :) En helt vanlig tråkig vardag med andra ord!

Ja här hemma ställde jag faktiskt klockan imorse, de går inte ligga o sova till 12-13 på dagarna trots att jag är så sjukt slut o säkert behöver den där sömnen.
Grejen är bara de att min morgon blev så sjukt lång, jag har hunnit gjort frukost, ätit frukost, skrivit upp allt som behövs handlas, duschat, gjort mig klar, tittat på tv o läst miljoner bloggar! o nu är jag uttråkad as hell.

Sitter bara o väntar på att få åka in till barnmorskan nu, de känns alltid lite ångestladdat på nå sätt numera.
Vågen är ju min rädsla o värsta ovän numera, fast jag vet att allt kommer försvinna så fort lilltjejen är ute. Aja!

Efter de tänkte jag att de ska storhandlas för de behövs verkligen!
Och ikväll är de tv-måndag, både Familjen annorlunda och Mammor och minimodeller ;)

Här ekar de tomt trots allt, mina dagar och min vardag är inte så rolig numera så de finns inte alltför mycket att skriva!

Sen sist har jag iaf hunnit blivit JÄTTEGRAVID! pangtjong sa de över natten så va magen gigantisk (enligt mig, näst intill osynlig enligt andra) så nu är allt toppjobbigt! haha.

Vi har även hållt på bli föräldrar helt oväntat, jag hade haft en hemskt molande värk under en längre tid o ringde in till förlossningen för att försäkra mig om att de var normalt, där ville dom att jag skulle komma in för en koll o de visade sig att livmodertappen blivit förkortad och värkarna hade startat, dock med 7 minuters mellanrum som tydligen är ganska lång tid men ändå så pass regelbunda att dom bestämde sig för en inläggning och sprutor som skulle stoppa upp de hela. I 4 dagar låg vi inne och andra dagen var dom beredd att skicka oss tilll huddik för förlossning eftersom första sprutan inte hade hjälpt. Men allt lugna ner sig o nu sitter vi här o bara väntar.

Jag är skiiiiittrött på att vara gravid, jag kan inte andas när jag blir mätt, jag är inte van vid magen så jag går hela tiden in i nåt eller tror att jag är smidig o typ lägger mig på golvet för att inte komma upp igen.
Men när jag insåg idag att de bara är 25 dagar kvar till BF så fick jag lite panik, inser ni hur kort tid de är?!? Dock går vi väl över tiden bara för att vi tror att hon ska komma tidigare.
Är så sjukt rädd för förlossningen o drömmer mardrömmar om de hela tiden. Ne fyfan, de får gärna bli tiden efter nu, när pullan växt ihop igen o slutar göra ont! haha.




De är faktiskt hela sjukt att om 7 veckor är vi med all säkerhet föräldrar åt en liten tjej <3

Tänk att man kan älska någon man aldrig träffat ..